saladfinger

var nyss och körde sönder mina ben totalt på gymmet, käkade en enorm portion mat innan jag for och ytterligare en enorm bit när jag kom hem. förstår nästan hur gravida känner sig nu, ojoj! kom och tänka på en sak häromdagen som jag inte egentligen funderat på särskillt mycket. men jag har fått den uppfattningen om att norrlänningar är väldigt konservativa. ogillar förändringar i tillvaron, omgivningen, vänskapskretsen. har jag fel?

det må hända att jag har fått nåt om bakfoten, men jag tycker det är jävligt svårt att få nån riktig kontakt med norrlänningar i allmänhet. har vi ett för outvecklat samhälle och inte vill gå framåt? har inte riktigt fått kläm på detta, tar det i åtanke med att varje gång jag farit söderut för att hälsa på dom få kompisar jag har där nere, och skillnaden mellan oss och dom är att varje gång man träffar någon ny är dom alltid trevliga och öppna. antingen ska vi slåss, vara otrevliga eller snacka skit. känner man inte någon inom ens krets är det en stor röd stoppskylt i pannan på nästan varenda norrlänning. från piteå och söderut är det en annan historia.

varenda gång jag har åkt till varesig göteborg eller dalarna tex, så har jag träffat mer folk under dem veckorna än man gör på ett år här uppe, även varit på snabba men mycket underhållande och trevliga dater (jag och date? ja.. visst :P). det känns inte som att jag hör hemma här uppe, i norrbotten. jag får ingen kontakt eller bekräftelse från någon och livet står bara still, känns det som. ska man träffa "någon" här ska det vara nån mystisk person man aldrig sett tidigare, inte vet något om för att kunna vara seriös. ungefär lika lätt som att hitta en oskuld, haha.. ja.

har länge funderat och sagt att jag tänker flytta härifrån och gå vidare, det tänker jag också. men jag kan inte göra det nu, inte än. "just do it" som jag brukar säga, men det är svårare än så. mer komplicerat. det behöver inte vara så men jag vill inte fara ut i det blinda, utan skapa mig en grund först, den grunden bestämmer yrkesakademin just nu. jag vill utforska världen, ta vara på tiden man har. man får inte en andra chans.

jag älskar norrbotten och kommer alltid ha det i mitt blod, det är ett härligt landskap men det finns så mycket annat att se och utforska. jag tänker inte som den alldagliga människan, jag är positiv och irriterar mig inte på småsaker, ser varje dag dem som stör sig på minsta lilla, gör hela livet surt för sig själv och sin omgivning på grund utav detta. har länge "studerat" och tänkt till på hur mitt liv ser ut och vad jag gör med det, hur andra reagerar. å andra sidan bryr jag mig inte speciellt mycket om vad folk tycker om mina åsikter eller vad jag känner. men jag går inte och kastar pärlor på svin för att jag inte tycker om dom. att leva i en vardag där allt är piss och skit, varenda liten grej gör en sur, irriterad, förbannad går inte. sen jag började tänka mig för har livet blivit så mycke bättre.

det finns nog mycke skit i världen och ens liv, mer av det behöver man inte. tänk positivt, det hjälper jävligt mycket! allt dåligt som hänt i livet, gör det till den man är idag. men allt går att förändra. hur kan alla fetisar i USA se sig själv i spegeln varje dag och tycka att dom ser bra ut? för att dom gör det varje dag. intalar sig själv att dom är bra. det funkar på samma sätt med positiv energi och styrka. use it.