saladfinger

jag och mitt satans stora jävla alter-ego, varför? jag är ett jävla gift som det inte finns något botemedel mot.. jag är full, full som fan.. hög på livet, hög på.. det oemotståndliga.

jag gjorde något som mitt samvete sa till mig, "gör det inte!" men jag gjorde det iaf, jag gjorde det man inte ska göra, codex.. vänners codex, men jag kunde inte hålla mig, inte hon heller.. det var en dragningskraft vi inte kunde stå emot, det.. "bara hände", typ.. kunde inte kontrollera det.

du är förfan upptagen, har någon som gillar dig, älskar dig, tycker om dig, ändå så gjorde vi det, det oförbjudna.. varför? varför ska jag alltid dras till det jag inte borde röra.. det som inte är mitt? det jag INTE FÅR göra.. ?!

varför kan jag inte bara gå på det lätta bytet som helt enkelt bara är där.. för att.. ja, varför? varför måste jag gå och förstöra för andra för att jag älskar utmaningen, spänningen, känslan, det oemotståndliga som man bara inte kan tacka nej till, lusten, är sjuk.

jag vill inte ha dig, det orginella, det vanliga, jag vill ha det speciella.. därför är jag ett jävla gift, jag ser det i dina ögon, din gångstil, hur du ser på mig.. som att läsa en jävla bok, jag tar nytta av det, utnyttjar det till fullo.. jag skiter i vad andra tycker tills samvetet slår till i slutet.. då är det fan kört, men skadan är redan skedd.. i fucking hate it!

men ändå tänker jag gå och sova nu, inte ensam. men med det oförbjudna.

vad fan har hänt med mig? :(

"i can still smell you, all over me"