glassjävel!
här sitter jag i lugn och ro, nytränad, het och svettig, njuter av lite lugn musik från killswitch engages nya platta.. pratar med folk på msn, funderar på en massa.. balkongdörren är öppen och även vädringsluckan.. mitt i allt, MITT I ALLT.. kommer glassjävlabilen och tutar rakt utanför mig, håller allvarligt på att släppa en redig jävla skit i soffan, helt oförberedd, i en helt annan värld.. sånt jävla oljud! förövrigt låter ju glassbilen ganska kul, men inte nu!
sitter och tänker på helgen, försöker minnas en massa grejer jag inte vill minnas.. vill bara komma ihåg allt det som var roligt, men har bara en jävla massa ångest från överallt.. förut var det roligt att festa, men nu är det bara en stor jävla ångestfest vad man än gör!
kanske borde skärpa mig, sluta dricka så mycket, skaffa mig något som håller i längden.. det är svårt under sommartider speciellt nu när richardo är och hälsar på, men jag vill egentligen inte.. singellivet är fan härligt, men samtidigt börjar det suga nu i längden.
känner ingen lust att börja söka, har ingen lust att börja söka något på distans, kalix känns som att dött hopp i form av all framtid, kärlek, jobb, karriär.. you name it, att leva en dag i taget och inte blicka något på framtiden har fungerat rätt bra tills man råkar öppna ögonen.
skulle vara härligt att ha någon å dela sina tankar, känslor och problem med, även all lycka, kärlek och livet, nån som uppskattar dom småa sakerna man gör och inte leva i en ask som bara cirkulerar kring sig själv.
näe nu börjar det bli för seriöst, min hjärna säger nej nej nej nej, tänker jag kanske för mycket? kanske skulle köra en spontangrej och bara prova på.. men vart börjar man? är ändå bara rädd för katastrof, sist jag provade blev det bara en våg av destruction runtomkring mig, vågar jag prova på känslor igen? om inte så kommer historia att upprepa sig själv.
internet går fetbort i sånahär frågor, men måste man ta till flaskan och alkohol för att lyckas? hemsk tanke. många frågor, inga svar.. what to do?
sitter och tänker på helgen, försöker minnas en massa grejer jag inte vill minnas.. vill bara komma ihåg allt det som var roligt, men har bara en jävla massa ångest från överallt.. förut var det roligt att festa, men nu är det bara en stor jävla ångestfest vad man än gör!
kanske borde skärpa mig, sluta dricka så mycket, skaffa mig något som håller i längden.. det är svårt under sommartider speciellt nu när richardo är och hälsar på, men jag vill egentligen inte.. singellivet är fan härligt, men samtidigt börjar det suga nu i längden.
känner ingen lust att börja söka, har ingen lust att börja söka något på distans, kalix känns som att dött hopp i form av all framtid, kärlek, jobb, karriär.. you name it, att leva en dag i taget och inte blicka något på framtiden har fungerat rätt bra tills man råkar öppna ögonen.
skulle vara härligt att ha någon å dela sina tankar, känslor och problem med, även all lycka, kärlek och livet, nån som uppskattar dom småa sakerna man gör och inte leva i en ask som bara cirkulerar kring sig själv.
näe nu börjar det bli för seriöst, min hjärna säger nej nej nej nej, tänker jag kanske för mycket? kanske skulle köra en spontangrej och bara prova på.. men vart börjar man? är ändå bara rädd för katastrof, sist jag provade blev det bara en våg av destruction runtomkring mig, vågar jag prova på känslor igen? om inte så kommer historia att upprepa sig själv.
internet går fetbort i sånahär frågor, men måste man ta till flaskan och alkohol för att lyckas? hemsk tanke. många frågor, inga svar.. what to do?
Kommentarer
Trackback
