saladfinger

• "ett genomgående mönster av grandiositet (i fantasin eller i beteendet), behov av att bli beundrad och brist på empati"
• "är upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, glansfullhet, skönhet eller fulländad kärlek"
• "saknar empati: är obenägen att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov"

kan inte bli mer klockrent än så.

när man bor i en sån liten stad som kalix så färdas all information snabbare än ljusets hastighet känns det som ibland, information man egentligen inte vill veta men som ändå kommer fram till en.. det är som att ropa en mening rakt ut i rymnden och den kommer att fortsätta färdas, ovetandes och obrydd om dess innehåll eller vart det landar och vilken skada det kan göra.

även från dom mest inveklade och innersta kretsarna så finns det alltid en springa som läker, frågan är bara varför människor är så dålig på att visa lite empati? ja möjligen sympati men så långt kommer vi aldrig.

är faktum det att i slutändan så handlar det bara om oss själva? se bara på otrohet och alla lögner vi kan hitta på för att rädda oss, vi går bakom ryggen på varandra, talar skit och.. listan kan fortsätta i oändligheter.

det är kanske därför jag har en sån trång och negativ syn på människor i allmänhet, varför jag har så svårt att acceptera nya individer i mitt liv eftersom att det helt enkelt inte går att lita på människan. det finns undantag såklart, men samtidigt finns det alltid en hake. förr eller senare kommer man att bli sviken, få en svart lögn kastad rakt in i ansiktet.. eller hitta sin livspartner i säng med någon annan, det är bara välja och vraka.

varför sitter jag och mummlar sån här skit för mig själv? jag vet nog inte själv.. men ibland önskar jag bara att man inte såg och hörde allt.. det kanske är dags att röra på sig, det finns alldelens för många bra och dåliga minnen på samma ställe.

"jag är inte blind, döv eller hjärtlös.. jag är bara en man med ett brustet hjärta"